Nu när jag befinner mig här vid havet så tänkte jag att det var lämpligt att börja läsa Vi, de drunknande av Carsten Jensen. Det är lite svårt att vänja sig vid att det är ett hel by, “vi”, som berättar så den var lite seg i början. Men nu efter de första hundra sidorna så börjar det flyta på ordentligt, så vi får se hur det slutar.
Idag har jag varit i Chan Chan som är ett världsarv som ligger mellan Trujillo och Huanchaco. Jag hade sådan tur att precis när jag skulle gå in så stod de en grupp med fyra personer som behövde en femte person för att gå på guidad tur. Annars hade jag tänkt att ströva runt bland ruinerna själv, men det här var verkligen mycket bättre! Om jag inte hade gått med den duktige guiden så hade det mest varit som att traska runt bland en massa halvraserade väggar. Jag älskar den spanskan de pratar här! Den är så ren och lätt att förstå. I södra Spanien kan de inte prata spanska överhuvudtaget: de läspar och tappar alla s i slutet av orden. I Centralamerika är det bättre men jag tyckte ändå att de sluddrade en del, i synnerhet i djungeln i Costa Rica. Här är det bara en dröm: de talar så tydligt och fint! Som i Mexico, där kan de också tala ordentligt. Att tala spanska ordentligt innebär givetvis att tala så att JAG förstår. Det lustiga är att man kan ha ett helt samtal på spanska, och sedan avslutar den andra personen ändå med att säga Thank you eller Bye Bye. Varför, undrar jag?
Chan Chan var huvudstaden i Chimuväldet från 1000-talet till slutet av 1400-talet, när chimufolket besegrades av inkafolket. Chan Chan var en ganska stor stad som omfattde många kvadratkilometer (nästan 20, tror jag), men den del jag besökte var det gamla palatset. Det har varit helt begravt i sanden, men började grävas ut på 1960-talet. Chimufolket dyrkade månen och också havet, så många dekorationer påminner om tidvatten, fiskar och havsfåglar. Palatset är byggt av adobesten som är gjort av någon slags lera, smågrus och snäckskal. Nu kvarstår mest bara mer eller mindre intakta väggar av detta palats. Väder och vind ser ut att ha gått ganska hårt åt detta kulturarv även efter utgrävningen, och de största delarna av palatset har inget skydd alls. Chan Chan består av flera rektangulära kvarter, torg och en stor brunn. Det finns även gravar där de begravde mumier som de då och då tog fram ur graven och firade. Det var mycket intressant att höra guiden berätta om chimufolket och mochefolket, för annars är det ju mest inkafolket man hör talas om.
- Chan Chan
- Chan Chan
- Chan Chan
- Chan Chan med guide
Chan Chan
Chan Chan
