Jag känner mig lite dåligt påläst om Peru, och försöker bättra på min kunskap genom att läsa lite här och där på internet t ex svenska ambassadens landrapport om Peru. Peru har ca 28 miljoner invånare och mer än hälften av invånarna lever i fattigdom, varav nästan en fjärdel i extrem fattigdom. Jag tycker mig ännu inte ha sett så mycket av den utbredda fattigdomen, men jag har ju heller inte varit på landsbygden eller i särskilt fattigt delar av städerna så det kanske inte är så konstigt. Jag har stött på en handfull tiggare på gatan, men inte särskilt många. (En handfull tiggare stöter man ju på hemma under två veckor också!). I andra fattiga länder jag har varit, t ex Kambodja och Zimbabwe, uppfattade jag fattigdomen som betydligt mer synlig och påträngande. Eller är det jag som börjar bli avtrubbad? Det hoppas jag verkligen inte. Om man läser svenska ambassadens reseinformation om Peru , så blir man rejält uppskrämd: demonstrationer, naturkatatstrofer, kidnappningar, stölder, överfall, trafikolyckor, och så vidare. Idag hörde jag att vägen till Cusco från Arequipa är blockerad på grund av strejker (vet inte vad de strejkar för eller emot), men det har förhoppningsvis löst sig tills jag ska till Cusco nästa helg. Och om vägen är avstängd så kör inte de bussarna, så det är ingen risk att jag blir strandad på vägen. Jag har inte upplevt en enda det minsta obehaglig situation, än så länge. Tvärtom så tycker jag att alla jag hittills har träffat har varit geunint trevliga och hjälpsamma. Hoppas det håller i sig! Givetvis är jag försiktig, och tänker att fortsätta vara det.
Idag har jag anlänt till Arequipa efter att ha rest från Trujillo till Lima i fredags natt (10 timmar), och från Lima till Arequipa natten till idag (14 timmar). Även om jag reste Cruzero Suite så är jag lite trött idag. I synnerhet natten till idag var aningen ansträngande eftersom jag för det första satt bredvid två extremt högljudda holländska tjejer, och för det andra satt framför en mycket gammal dam som var nästan döv. Den gamla damen pratade därför VÄLDIGT HÖGT och hennes två döttrar som var med henne pratade VÄLDIGT HÖGT tillbaka till damen. Till exempel så vaknade damen klockan 05:11 och var alldeles bestämt sugen på manzanilla (kamomillte), och detta undgick inte någon på bussen. Prisa gud för öronproppar! Även om de bara kunde lindra lidandet i just den här situationen, så är de alldeles oundgängliga för mig i detta land.
Arequipa är Perus näst största stad med ca 750.000 invånare. Staden ligger på 2380 meter över havet, så det gäller att vara om möjligt ännu försiktigare i solen här. Jag har bara gått en liten sväng i staden idag, och det verkar vara en väldigt mysig stad. Jag ser fram emot att utforska mer imorgon! Jag bor på La Casa de los Pengüinos som ägs av en holländsk-peruansk familj och det är än så länge superbra. Faktiskt så har alla ställen jag har bott på varit alldeles utmärkta, tack för det TripAdvisor!
Vi kom inte fram till Arequipa förrän vid 13-tiden, så det var intressant att resa längs la Panamericana i dagsljus även om vi mest reste genom öken, öken, och lite mer öken. Inte visste jag att det fanns så mycket öken i Peru!
Så här såg landskapet ut under större delen av bussresan.
På väg uppåt.
En by.
Längs vägen.
Oroväckande många kors längs la Panamericana
